Hyperassociationer
Emir Krajisniks konst berör ofta minne och vår förmåga att minnas. Han plockar isär föremål ur vår vardag - en köksstol eller ett skåp- och sätter ihop dem igen tillsammans med detaljer från andra föremål, textilier eller tapeter. Det funktionella förvandlat till humoristiska ordlekar, tankenötter eller minneskabinett att dröja vid.

De fyra väggbaserade objekten på gynakutmottagningen skulle kunna beskrivas som collage men kanske beskriver musiktermen "sampling" bättre det musikaliska i konstnärens uttryck. Att sampla innebär att återanvända redan befintliga komponenter: sångslingor, trumbeats, gitarriff och så vidare, som genom det konstnärliga arbetet får nya sammanhang och betydelser. Inte sällan blir resultatet nästan surrealistiskt, som i Dags för fika, som består av en köksstols rosa och vitrutiga sits, som sågats upp och fått ett sirligt inlägg av ett svarvat vitt stolsben.

Lördagkväll utgörs av figursågat trä, guldmönstrad och grön tapet samt knoppar från skåpsluckor. Sign har gjorts av delar av en före detta gungstol och mönstrat tyg och påminner i sin organiska form om en symbol, ett ornament eller ett smycke. I In Between har ett svartvitt fotografi placerats mittemellan två rader garnnystan som stoppsignaler.

I en korridor på en akutmottagning uppfattar man kanske inte varje detalj, då man hastigt passerar förbi. Det är inte heller avsikten, snarare gäller det motsatta: att detaljen är helheten. Form, mönster och material lockar fram minnen: vi vet hur en sådan brokadtapet känns mot handflatan och hur stolen känns att sitta på. Om något från en vardag någon annanstans når ett minne, har verket fyllt sin funktion.

© Isabell Dahlberg 2009